Det här är sista veckan veckan för distans, vecka sex så är alla nior välkommna tillbaka. Sedan så tror jag att alla i högstadiet ska vara tillbaka vecka tio. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men gud vad jag längtar tillbaka till skolan.

Mammas ben har blivit värre, hon kommer få sitta i rullstol ett tag...hon kommer få ta mediciner och vi kanske måste flytta. Om hon inte kan gå så har hon förmodligen bara några år kvar i livet. Vänta bara tills polisen hittar föraren och hans bil. Den skiten ska få sota rejält för det han gjort. 

Ursäkta för sen uppdatering

Okej helt ärligt så börjar jag tröttna på en tjej i klassen. Jag sa till musikläraren att jag skulle skriva en egen låt, han sa att det var helt okej men så säger den här tjejen till min bästa vän att det är töntigt. När vi hade återsamling så sa hon att hon skrev en egen låt. Jag blir lack, hon ville rikta det mot mig och sen sno min ide. Vilken bitch! hade det varit några av de populära barnen i klassen så hode hon älskat det. 

Mammas operation blev inställd (igen!) doktorn säger att om de opererar nu så finns det risk för infektion. Tiden flyger iväg, om ca tre månader så blir jag faktist 16 år gammal. Jag längtar tills när corona är över, jag vill vara fri som förr och kunna träffa mina vänner igen. Coronavaccinet kommer i januari i år, det är bara en tidsfråga. Jag har svårt att sova på nätterna, ibland gråter jag dels pga mamma. Jag vill att allt ska vara så som förut! jag mår dåligt av press i skolan. Kommer jag inte lyckas med skolan? jag måste få bättre betyg! Det är tur att jag har mina två nära kompisar i livet, jag mår ovkså dåligt över att jag saknar så många bekanta i t.e.x skolan. Jag ångrar mycket jag gjort de tre senaste åren....borde jag berätta för någon hur jag verkligen känner? Killen i klassen som jag bråkade med är nog det jag ångrar mest. Jag vill se han som en riktig vän inte som en vän jag bara hänger med i skolan. Är det försent? hur ska jag kunna lita på honom när han bara snackar skit om mig? Varje gång jag skriver eller är med honom så blir jag arg. (Jag skrev detta igår i min dagbok därför skriver jag att det är lördag den nionde.) Jag vet inte varför men det bara blir så. Kan jag fortfarande ställa allting till rätta? eller är det verkligen försemt? 

Jag har verkligen problem med det här med väbber eller "vänner". Jag vill och har bestämt mig för mitt egna bästa så ska jag isolera ut killen i kassen som jag bråkat/bråkar med som jag kallat för "vän". Jag vill det eftersom allt mellan vår vänskap/"vänskap" är toxic and just fake. Varför ska jag ens vara hans "vän" eller hans "bekanta"? jag hittar ingen vettig anledning till det. Jag kommer såra honom, det kommer bli drama, det kommer bli bråk. Han kommer försöka goola på mig, han kommer försöka få min uppmärksamhet. Han kommer försöka skriva till mig och till mina vänner men till varje pris så ska jag vara iskall mot honom. Och det är nog bäst för honom om han går den hårda vägen. Jag hittar fler anledningar till sluta vara hans vän än att vara hans vän. Egentligen har vi aldrig varit vänner, vi har aldrig hängt utsnför skolan. Vi kommer heller aldrig att bli vänner...gör jag rätt eller fel? Och dessutom så tror jag att jag aldrig kommer att förlåta honom.

Hej igen! jag känner att jag bara måste få ur mig det här och jag har verkligen inte hittat på det även om det kommer låta riktigt sjukt. När mamma hade opererat sig första gången så började jag få mardrömmar under två nätter 25:e - 26:e december tror jag. Jag låg i sängen och tänkte på mamma på nyårsafton, medans alla firade nyårsafton så rann mina tårar och dom slutade inte rinna förrän det var tio minuter kvar av 2020. Drömmarna var exakt samma och jag hade drömt det två gpnger, det handlade om mammas andra operation. Mamma klarade det inte, någonting hade gått snett vad det var som gick fel vet jag inte. Hon klarade sig inte och läkarna förlorade henner under den andra operationen. På nyårsafton runt sex - sju tiden så fick jag upp en sjukt läskig video på min "for you page". Det fick mig att tro att det var en varning och att mina mardrömmar höll på att besannas... en vuxen tjej berättade att hennes mamma gick bort i en bilolycka när hon var liten. Hennes mobil slog på sig helt av sig själv och det var som om någon försökte kontakta henne via hennes mobil. På något sätt så lyckades hennes mamma skriva in saker från "den andra sidan" och efter alla år så hförsökte hon tala med sin dotter via hennes iPhone. Tänk om mammas operation faktist misslyckas, tänk om det inte bara är en dröm? Tänk om mitt undermedvetna har rätt eller håller jag på att bli knäpp på riktigt? Jag vågar inte berätta för pappa för då kanske jag är ett steg närmare mardrömmen, vad ska jag egentligen göra? Det här är ett rop på ett hjälp, min mamma är i fara om hon gör en operation imorgon.. 

Jag har äntligen skapat en blogg, som jag lovade och det var mitt första nyårslöfte på listan. Än så länge så är det bara en kompis i klassen som vet omm detta, hen funderar själv på att börja med en blogg. jag litar fullt ut på hen! vi kanske kan diskutera med varandra och ge varandra tips? Synd bara att vi inte kan snacka om det här i skolan, eftersom det är hemligt! men det är ju bara vi två som vet om varandras bloggar. Mina nyårslöften för i år är att jag ska få bättre betyg, fortsätta med den här bloggen, sluta vara så känslig och skita fullständigt i en kille i klassen. Vi två bråkar hela tiden, han är som en annan person ibland men han har börjat spela tuff för mycket. Vi har försökt att vara kompisar men det funkar inte, han är min ärkefiende eller dödsfiende.. en till sak är att jag vill bryta upp med min tjej vän. Enligt henne så är vi bästa vänner men inte enligt mig eller vi var, jag har sett schreenshots från instagram med hennes konversation med en "internet vän". Där hade hon snackat skit om mig, sagt att jag alltid skämmer ut mig och är jobbig bruh det var HON som kom till mig och inte tvärtom? och mina internet vänner är fejk. Dom har ljugit en del för både mig och henne så efter nian så ska jag inte vara vän med någon av dom, jag är ju bara jobbig och pinsam enligt den dyrga bitchen. Jag litar inte ett dugg på henne, hon är inte min sanna vän iallfall.

Första januari 2021 vecka 53 fredag, klockan är 21:20 och första dagen på det nya året har redan gått. Om en vecka börjar jag skolan igen, då är det till helvetet igen. Mamma blev påkörd av en bil den 22:a december vid 17 tiden. Hon ska kanske opereras imorgon, eller så kommer hon hem den fjärde. Jag är en tjej som väljer att vara helt anonym, det här året är året jag går ut nian - jag blir alltså 16 i år. Jag kan öppna upp mig som en helt ny människa utan att ngn i min stad vet att det är jag som skriver. I min stad har jag ett väldigt dåligt rykte nänmligen och alla vet vem jag är på skolan och alla mellan åldern 13-17 kanske? Jag bor i en liten stad där det inte finns så mycket att göra och det är en otroligt hemsk stad. Jag älskar att skriva, i vanliga fall gör jag det hemma fast i en bok. I den har jag skrivit i sedan oktober 2019 men här är jag en ny människa - min version av 2021. Den här bloggen är topphemlig och INGEN vet att det är jag! det är inte alla som har en bok att skick snacka med när de vill dela med sig av saker. Vi syns snart igen!! tro mig ni kommer inte ångra att ni följde med på min resa. Det här är sanningen om vem jag verkligen är, ni kanske känner igen er? då så, hoppa på mitt skepp så bär vi oss av. 2021 väntar!